MAY 31

En känsla som infinner sig efter våren. När allting blir ingenting, och ingenting blir allting, och livet går upp och ner hela tiden. Tonårsångesten försvinner inte, det vet jag, det sa i alla fall sjuttionioåriga Eivor när hon ringde in till p3 och frågade när Henrik Berggren släpper sin soloskiva, varefter hon sa "Jag har väntat i flera år nu! Jag kan ju inte vänta hur länge som helst". Livet är så underligt. Nu ska jag lyssna på BD och tänka på Eivor. 


The word of tonight


Ankring förbjuden

En bild som egentligen hör samman med en dikt. /A

Ghost woman

Ghosts, wandering here and there..  En ny bild daterad april 2010.


SPACE

Bilder från lolitas

19 MAJ 2010

En ny bild som jag valde med i samlingen av arbetsprover.


I natt

A h h rbetsprover

I natt målar jag. Målar och målar och lyssnar på bra musik som jag blir glad av. Min framtid kanske ryms i dessa teckningar, ömma händer och burkar med färg. Oavsett hur jag gör, om jag kommer in eller inte, om det jag gör blir bra eller dåligt, kommer i alla fall livet te sig annorlunda beroende på slutresultatet och vika av på antingen det ena eller det andra, tredje eller nittiofemte spåret. Märkligt. You never know. 

För övrigt har jag stiftat bekantskap med en ny skiva under den senaste tiden. Lyssna och fyll kroppen och tankemaskinen med rytmerna och de fina texterna. Jag tycker om All I want och Dance yrself clean. Sorgligt nog är det LCD Soundsystems sista skiva </3. 


/Anna

Rock and Roll

Ikväll har jag en bubblande känsla i magen. Det kryper och kittlar under huden och jag småler utan att tänka. Jag tänker inte alls, utan känner bara. Det känns som om det kommer hända något snart. Som om världen kommer skakas om lite grann. Vändas upp och ner. Förändras. I takt till en låt som jag gillar...


The Velvet Underground - Rock and Roll

Jenny said when she was just five years old 
There was nothing happening at all 
Every time she puts on a radio 
There was a nothin' goin' down at all, not at all 
Then one fine mornin' she puts on a new york station 
You know, she couldn't believe what she heard at all 
She started dancin' to that fine fine music 
You know her life was saved by rock 'n' roll 
Despite all the amputations you know you could just go out 
And dance to a rock 'n' roll station 

It was alright 
It was allright 
Hey baby you know it was allright 

Jenny said when she was just by five years old 
You know y parents gonna be the death of us all 
Two tv sets and two cadillac cars - 
Well you know it ain't gonna help me at all 
Then one fine mornin' she turnss on a new york station 
She doesn't believe what she hears at all 
Ooh, she started dancin' to that fine fine music 
You know her life is saved by rock 'n' roll, 
Despite all the computations 
You could just dance to a rock 'n' roll station 

And baby it was allright 
And it was alright 
Hey it was allright 
Hey here she comes now! 
Jump! jump! 

It was allright


Fred ut!


Pulp fiction

Lance: If you're all right, then say something.
Mia: Something.


Det var allt idag.

Living pulp fiction



Mia: Don't you hate that?
Vincent: What?
Mia: Uncomfortable silences. Why do we feel it's necessary to yak about bullshit in order to be comfortable?
Vincent: I don't know. That's a good question.
Mia: That's when you know you've found somebody special. When you can just shut the fuck up for a minute and comfortably enjoy the silence.


Tonight I'm dancing as Mia Wallace to some good tarantino music


Anna♥

Home is wherever I'm with you

Jag drömmer om vackra hem. Hem som berättar en historia, om personerna som bor där och om kärleken i väggarna. Hem där trägolven knarrar, färgen flagnar och där verkligheten avslöjas av stora fönster med spröjs. Solen skiner utanför om dagen och om natten lyser en stjärnkarta som den i ett uppslagsverk över hustakens mörka siluett. Kanske finns det rödvinsfläckar någonstans, eller färgfläckar, men det tänker man inte på. Man tänker på lyckan istället. På livet och på spontaniteten. På hur fint allting är.

Så här skulle jag kunna bo. 


Valborg

Luften som vi andas är len som siden mot huden, fuktig och främmande. Den kom visst till slut, den efterlängtade våren. Ändå står jag står frågande inför ljuset och inför asfalten som blottar sig på gatorna och havet av vita mössor. De skrattar och skålar, sjunger om studentens lyckliga dagar och om hjärtan som klappar för kärleken. Jag är med dem, men inte med dem, jag är någon annanstans, någonstans i jämnhöjd med den om några timmar nedbrunna brasan, den tomma ölburken bakom parkbänken och ruset som dog. Någonstans i meningslösheten



Saturday night



xx

RSS 2.0