Fear
Som små konstverk
Med Nyckelviksskolan i tankarna
Ungefär så här såg det ut. Atmosfären var sagolik, liksom lokalerna, miljön, maten och människorna! Jag ska se till att göra finfina arbetsprover för att komma in på skolan till hösten.
"Art washes away from the soul the dust of everyday life" sa Pablo Picasso om konsten. Jag säger detsamma om Nyckelviksskolan.
Jag bygger luftslott nu
Med gips under naglarna, färg i pannan och med en miljon nya intryck samlade i ett lyckorus har jag nu kommit hem från en introduktionskurs på Nyckelviksskolan. Det är en skola med inriktningarna konst, konsthantverk, arkitektur och design, belägen högt uppe på en kulle bland lummiga trädgårdar. Den består av fyra gamla villor i vilka de olika ateljéerna finns, som för övrigt var helt fantastiska! Husen påminde lite om Fanny och Alexander, med stora spröjsade fönster, knarrande trappor och gamla trägolv, fulla av underbara människor, kreativitet och målarfärg. Jag har sprungit runt där igår och idag bland skulptursalar, metallverkstäder och målarloft, med en namnlapp och ett leende. Jag har fått en uppfattning om atmosfären på skolan och en inblick i hur arbetet fungerar, vilket har varit jättekul eftersom jag ska söka dit till hösten. Jag möter nu den utmaning som arbetsproverna innebär med nerverna utanpå huden. Jag vill väldigt, väldigt gärna möta hösten där!
All that I desire to point out is the general principle that life imitates art far more than art imitates life
- Oscar wilde
- Oscar wilde
A
The dreamers
Idag på caféet när jag jobbade kom det in en kille som fick mina fötter att lyfta lite, lite över marken av lycka. Jag kunde knappt prata, mina ord liksom hoppade ut ur min mun som okontrollerbara grodor, varefter jag rodnade i säkert en halvtimme. Han, som jag aldrig hade sett förut, var en identisk kopia av den franska skådespelaren Louis Garrel, som jag har sett desto fler gånger... på film. Den magiska mannen som är med i bland annat the dreamers. Oh lord. Pom pom, pom pom pom, turu turururu pom pom pom.
Jag gick omkring och log för mig själv i timmar efter det.
Baby, you don't know what you're saying,
Because you're a victim of bright city lights,
And your mind is not right.
You think the world's at your feet.
Because you're a victim of bright city lights,
And your mind is not right.
You think the world's at your feet.
A
Pourquoi tu me regarde comme ça? Parce que je vous aime!
- Une femme est une femme
På spaning efter den tid som flytt
Idag har jag varit på bildloftet och pysslat, lekt ordlekar och spelat musik, ur sprängda högtalare dock, men det gjorde inte så mycket. Min bildlärare är verkligen full av överraskningar! Ibland, i förbifarten, berättar hon spännande historier, till exempel om hur New York var under 70-talet, om hur hon en gång sprang in i David Bowie på MoMa, eller hur det kom sig att Donovan bodde hemma hos henne några dagar i Stockholm. Hur som helst, jag målar en tavla som jag hoppas blir finfin!
I want to danse
Bilder från Godards Une femme est une femme
Une femme est une femme
Tänk att så mycket sitter i frisyren
Jag tänker franskt och fnittrigt, fint och fluffigt, kort och kastanjebrunt, livfullt och LUGG.
Hur många gånger jag än försöker spara ut till hela, fina och långa längder, behåller jag ändå alltid luggen i slutändan. Det är med vemod i hela kroppen som jag ser tillbaka på gamla bilder i hoppet om en ny frisyr, men nej, det är som att prata en annan dialekt. Det går inte. Den må ha varit både svart och lila under de senaste åren och SOM jag har svurit över den när den har hängt i ögonen, men det spelar ingen roll. Nu är det dags igen att ta fram saxen och fixa och trixa med vad som sedan i julas har varit ett jobbigt mellanting. Jag vet inte om jag har sagt det, men finns det något värre än mellanting? Nej. Nu är det dags igen, nu tar jag tillbaka luggen! Statement. Eller?
Min beslutsångest är ett monster.
Annie Hall, 1977
Jag sitter på mitt rum, om än inte i New York, lyssnar på jazz och känner mig lite smått neurotisk, i sann Annie Hall-anda. Jag önskar att jag hade kunnat öppna fönstret och kliva ut på en takterass, omge mig bland himmelshöga skyskrapor och känna pulsen från livliga avenues under mig. Här är några bilder från filmen:
Alvy Singer: There's an old joke - um... two elderly women are at a Catskill mountain resort, and one of 'em says, "Boy, the food at this place is really terrible." The other one says, "Yeah, I know; and such small portions." Well, that's essentially how I feel about life - full of loneliness, and misery, and suffering, and unhappiness, and it's all over much too quickly. The... the other important joke, for me, is one that's usually attributed to Groucho Marx; but, I think it appears originally in Freud's "Wit and Its Relation to the Unconscious," and it goes like this - I'm paraphrasing - um, "I would never want to belong to any club that would have someone like me for a member." That's the key joke of my adult life, in terms of my relationships with women.
Spring green
En dag som idag. När man noterar sommartid i sin kalender med en penna som är så grön att den hade kunnat vara gjord av gröna äpplen och ler åt det passande namnet spring green, när man smyckar handleden med blommor i samma färg, flätar håret och målar naglarna i vintage mint, när man fikar på Petite France och äter en grön macaron med smak av pistage och hämtar ut sin studentmössa. När vardagen blir lite mer grön, inte nödvändigtvis träden, då är våren nära. Det känns i hela kroppen. Jag lovar, det känns när det sprutar ren glädje ur öronen.
Pierrot le fou
Den senaste tiden har jag varit helt insnöad på franska filmer, eller egentligen inte bara den senaste tiden, de senaste åren. Hela mitt liv. För språkets skull, för dialogens och för miljöns skull. För kärleken till livet. Det är en livslång förälskelse. Bilder från Jean-Luc Godards Pierrot le fou.
Lundi, j'ai décidé d'écrire mon journal.
Jag har så fruktansvärt många tankar som snurrar i mitt huvud, så många ord och så många bilder. Jag har länge tänkt tanken, den har alltid funnits där, men jag har alltid tagit avstånd, ja, faktum är att jag ogillar den egentligen, men när orden blev för många, tankarna för trassliga och tiden för lång gav jag vika för min nyfikenhet. Jag har en blogg. Sådärja. Fast mon journal är att föredra. Festligt!
A
Fuck yourself with your logic
Masculin feminin, 1966
Rocket launch 15:50 2010-03-22
När en ny blogg tar fart. Eller ett rum för tankar och bilder, snarare.
